Lukas 4:1-20

Lukas 4:1-20 SK73

Sedan gick Jesus ifrå Jordan igen, full med den Helga Anda, och vardt hafder af Andanom uti öknena; Och frestades i fyratio dagar af djefvulen, och åt intet i de dagar; utan då de ändade voro, sedan hungrade honom. Då sade djefvulen till honom: Äst du Guds Son, så säg till denna stenen, att han varder bröd. Då svarade Jesus, och sade till honom: Det är skrifvet: Menniskan lefver icke allenast af bröd, utan af hvart och ett Guds ord. Och djefvulen hade honom på ett högt berg, och viste honom all rike i verldene, uti ett ögnablick. Och djefvulen sade till honom: Dig vill jag gifva all denna magten, och deras härlighet; ty de äro mig i händer gifven, och hvem jag vill, gifver jag dem. Vill du nu falla ned, och tillbedja mig, så skola de all höra dig till. Jesus svarade, och sade till honom: Gack bort ifrå mig, Satan; ty det är skrifvet: Din Herra Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du dyrka. Och hade han honom till Jerusalem, och satte honom uppå tinnarna af templet, och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig här nedföre. Ty det är skrifvet: Han skall befalla sina Änglar om dig; att de skola förvara dig; Och bära dig på sina händer, att du icke stöter din fot emot stenen. Då svarade Jesus, och sade till honom: Det är sagdt: Du skall icke fresta Herran din Gud. Och sedan djefvulen hade fullkomnat all frestelsen, for han ifrå honom till en tid. Och Jesus kom, genom Andans kraft, in i Galileen igen; och ryktet gick ut om honom i all den ängden deromkring. Och han lärde i deras Synagogor, och vardt prisad af allom. Och han kom till Nazareth, der han uppfödder var; och gick om Sabbathsdagen in i Synagogon, som hans sedvänja var, och stod upp, och ville läsa. Då vardt honom fången Esaie Prophetens bok; och då han lät upp bokena, fann han det rummet, der skrifvet står: Herrans Ande är öfver mig, derföre att han hafver smort mig; till att förkunna Evangelium dem fattigom hafver han sändt mig, till att läka de förkrossada hjerta; till att predika de fångar frihet, och dem blindom syn, och dem sönderslagnom förlossning; Till att predika Herrans behageliga år. Sedan lade han boken tillhopa, och fick tjenarenom, och satte sig; och allas deras ögon, som i Synagogone vore, aktade på honom.