Lukas 24:13-32

Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus. Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var. Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem. Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom. Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade? Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar? Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena; Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom. Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde. Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena; Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver. Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet. Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva. Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet? Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom. Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram. Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem. Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem. Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn. Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?