Då Jesus hade detta sagt, gick han ut med sina Lärjungar, öfver den bäcken Kedron; der var en örtagård, i hvilken han ingick, och hans Lärjungar. Så visste ock Judas, som förrådde honom, rummet; ty Jesus plägade ofta komma dit med sina Lärjungar. Då nu Judas hade tagit med sig skaran, och de öfversta Presternas och Phariseernas tjenare, kom han dit med lyktor, och bloss, och värjor. Och efter Jesus visste allt det honom vederfaras skulle, gick han fram, och sade till dem: Hvem söken I? Svarade de honom: Jesum af Nazareth. Sade Jesus till dem: Jag äret. Stod ock Judas, som honom förrådde, med dem. När han då sade till dem: Jag äret? stego de tillrygga, och föllo till jordena. Då sporde han dem åter till: Hvem söken I? De sade: Jesum af Nazareth. Jesus svarade: Jag sade eder, att det är jag; söken I mig, så låter dessa gå. På det de ord skulle varda fullkomnad, som han sagt hade: Af dem du mig gifvit hafver, borttappade jag ingen. Då hade Simon Petrus ett svärd, och drog det ut, och högg till öfversta Prestens dräng, och högg hans högra öra af; och var drängsens namn Malchus. Då sade Jesus till Petrum: Stick ditt svärd i skidona; skall jag icke dricka den kalken, som min Fader mig gifvit hafver? Men skaran, och höfvitsmannen, och Judarnas tjenare togo fatt på Jesum, och bundo honom; Och ledde honom bort, först till Hannas; ty han var Caiphe svär, hvilken i det året var öfverste Prest. Och Caiphas var den som hade gifvit Judomen rådet, att det var nyttigt, att en menniska dödde för folket.
Bibelappen
Bibelappen för barn
