Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda. Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto. Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen. Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle: Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom? Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt. Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag, Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid. Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda. Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum; Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum. Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem; Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung. Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är: Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla. Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom. Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda. Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet. Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom. Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene; De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum. Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum. Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt. Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
Bibelappen
Bibelappen för barn
