Psaltaren 65:1-13

För sångmästaren, en psalm av David, en sång. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, till dig får man infria löften. Du som hör bön, till dig kommer alla människor. Syndiga gärningar är mig övermäktiga, du är den som sonar våra överträdelser. Salig är den som du utväljer och låter komma dig nära, han får bo i dina gårdar. Låt oss bli mättade av det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel. Du bönhör oss i rättfärdighet med gärningar som väcker förundran, du, vår frälsnings Gud, som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran. Du gör bergen fasta genom din kraft, du är rustad med makt. Du stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm. De som bor vid jordens ändar häpnar för dina tecken, österland och västerland uppfyller du med jubel. Du tar dig an jorden och vattnar den, du gör den mycket rik. Guds källa har vatten till fyllest. Du skaffar säd åt människorna, när du så bereder jorden. Dess fåror vattnar du och jämnar det som är upplöjt. Med regnskurar mjukar du upp jorden och välsignar det som växer på den. Du kröner året med ditt goda, dina fotspår dryper av fetma. Betesmarkerna i öknen dryper, höjderna klär sig i glädje.