Markusevangeliet 9:2-32

Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem. Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder. Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de. Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!" Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus. På vägen ner från berget sade han åt dem att inte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda. De frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?" Han sade till dem: "Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom." När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom. Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?" En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön." Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.