Matteusevangeliet 8:5-27

Matteusevangeliet 8:5-27 SFB98

Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor." Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk. Jesus kom hem till Petrus hus och fick se att Petrus svärmor låg sjuk i feber. Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom. När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: "Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han." När Jesus såg att en folkskara samlades omkring honom, befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare, jag vill följa dig, vart du än går." Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot." En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda." Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom. Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov. De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under." Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."

YouVersion använder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att använda vår webbplats accepterar du vår användning av cookies enligt beskrivningen i vår Integritetspolicy