Lukasevangeliet 5:1-16

En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst." Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten." De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka. När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa." Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte. Härefter skall du fånga människor." Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom. När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren." Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom. Jesus förbjöd honom att berätta det för någon och sade: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad.