Lukasevangeliet 1:5-25

På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud, fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. Men ängeln sade till honom: "Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett." Då sade Sakarias till ängeln: "Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren." Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne." Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum. Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte: "Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor."