Johannesevangeliet 18:1-14

När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över bäcken Kidron. Där låg en trädgård dit han och hans lärjungar gick. Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. Judas tog med sig den romerska vakten och ett antal av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen. Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: " Jag Är ". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus sade till dem: Jag Är , vek de tillbaka och föll till marken. Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!" Det ord som han hade talat skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem som du har gett mig, har jag inte förlorat någon enda." Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. Jesus sade till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan! Skulle jag inte dricka den kalk som Fadern har gett mig?" Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året. Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Johannesevangeliet 18:1-14