Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom. Då tog Maria en flaska dyrbar äkta nardusolja, och smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår, och huset fylldes av doften från oljan.
Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, invände: "Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav åt de fattiga?" Det sade han inte därför att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv och brukade ta av det som lades i kassan, som han hade hand om. Jesus sade då: "Låt henne vara, hon har sparat denna olja för min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid."
En stor mängd judar fick veta att Jesus var där, och de kom dit, inte bara för Jesu skull utan också för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda. Då beslöt översteprästerna att döda också Lasarus, ty för hans skull lämnade många judar dem och trodde på Jesus.
Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jesus var på väg in i Jerusalem, tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung." Och Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, såsom det står skrivet: "Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl". Hans lärjungar förstod inte detta från början. Men när Jesus hade blivit förhärligad, kom de ihåg att just detta var skrivet om honom och att man hade gjort så med honom. Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta. Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken. Men fariseerna sade till varandra: "Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom."
Bibelappen
Bibelappen för barn
