Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, och hela folket, från de minsta till de största, till profeten Jeremia och sade: "Vi vädjar ödmjukt till dig: Bed för oss till HERREN, din Gud, för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss. Må HERREN, din Gud, tala om för oss vilken väg vi skall gå och vad vi skall göra."
Profeten Jeremia svarade dem: "Jag har lyssnat till er. Jag skall be till HERREN, er Gud, så som ni har begärt. Vad HERREN än svarar skall jag tala om för er utan att dölja något."
Då sade de till Jeremia: "Må HERREN vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som HERREN, din Gud, sänder oss genom dig. Det må vara gott eller ont så vill vi lyssna till HERRENS, vår Guds, röst, honom som vi sänder dig till, för att det skall gå oss väl när vi lyder HERRENS, vår Guds, röst."
Tio dagar senare kom HERRENS ord till Jeremia. Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste. Han sade till dem: Så säger HERREN, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom. Om ni stannar kvar i detta land, skall jag uppbygga och inte slå ner er, jag skall plantera och inte rycka upp er. Ty jag ångrar det onda jag har gjort mot er. Var inte rädda för kungen i Babel, som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger HERREN, ty jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand. Jag skall låta er finna barmhärtighet, och han skall förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.