Predikaren 2:18-25

Jag hatade all min möda under solen. Åt den som kommer efter mig måste jag ju lämna vad jag gjort. Och vem vet om han är en vis man eller en dåre. Ändå skall han få råda över allt det som jag med möda och vishet förvärvat under solen. Också detta är förgänglighet. Jag började förtvivla i mitt hjärta över all den möda som jag gjort mig under solen. Ty om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte haft någon möda med den. Också detta är förgängligt och ett stort elände. Vad har då människan för all sin möda och sitt hjärtas önskan och allt sitt slit under solen? Ty alla hennes dagar är fyllda av plågor och bekymmer. Inte ens natten ger hennes hjärta ro. Också detta är fåfänglighet. Det finns inget bättre för en människa än att hon kan äta och dricka och göra sig goda dagar under sin möda. Jag förstod att också detta kommer från Guds hand. Ty vem kan äta och vem kan njuta oberoende av honom?