Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller hungersnöd, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, ty ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du skall då höra och hjälpa. Se nu, hur Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd - det var deras område du inte tillät Israel att gå igenom, när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte - se hur de nu lönar oss. De kommer för att driva bort oss från din besittning, som du har gett oss till arvedel. Skall inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi skall göra, utan till dig är våra ögon vända."
Hela Juda stod inför HERREN med sina små barn, sina hustrur och söner. Då kom HERRENS Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. Han sade: "Lyssna, alla ni av Juda och ni Jerusalems invånare och du konung Josafat! Så säger HERREN till er: Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds. Gå i morgon ner mot dem. De drar då upp på Hassishöjden, och ni skall träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. Men då är det inte ni som skall strida. Ni skall endast träda fram och stå stilla, och ni skall få se HERRENS frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Frukta inte och var inte förskräckta. Gå i morgon ut mot dem, och HERREN är med er."
Då böjde Josafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för HERREN och tillbad HERREN. Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hög och stark röst.
Tidigt följande morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, trädde Josafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare. Förtrösta på HERREN, er Gud, så har ni ett säkert fäste. Lita på hans profeter, så skall det gå er väl." Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa HERREN i helig skrud, medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga:
"Tacka HERREN,
ty hans nåd varar i evighet."
Och när de började att sjunga och lova, lät HERREN ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn och Moab och folket från Seirs bergsbygd, de som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. Ammons barn och Moab reste sig upp mot folket från Seirs bergsbygd för att ge dem till spillo och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir, hjälptes de åt att förgöra varandra.
När Juda män kom upp på höjden, varifrån man såg ut över öknen, vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. Och när Josafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och döda kroppar och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, ty bytet var stort. Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen. Där välsignade de HERREN, och därav fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.
Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Josafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom HERREN hade låtit dem glädja sig över sina fiender. De drog in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tågade till HERRENS hus. Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att HERREN hade stridit mot Israels fiender. Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud gav honom lugn på alla sidor.
Bibelappen
Bibelappen för barn
