Uppenbarelseboken 19:1-10

Sedan hörde jag liksom den starka rösten från en stor skara i himlen: »Halleluja! Frälsningen och härligheten och makten finns hos vår Gud, ty sanna och rättfärdiga är hans domar. Han har dömt den stora skökan som fördärvade jorden med sin otukt, och han har utkrävt hämnd på henne för sina tjänares blod.« Och de sade igen: »Halleluja.« Och röken från henne stiger i evigheters evighet. Och de tjugofyra äldste och de fyra varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen och sade: »Amen. Halleluja!« Och det kom en röst från tronen som sade: »Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som fruktar honom, höga och låga.« Och jag hörde liksom rösten från en stor skara och liksom rösten av stora vatten och rösten av stark åska: »Halleluja! Herren, vår Gud, allhärskaren, är nu konung. Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo. Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar.« Och ängeln sade till mig: »Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.« Och han sade till mig: »Detta är Guds sanna ord.« Och jag föll ner för hans fötter för att tillbe honom. Och han sade till mig: »Nej, inte så! Jag är Guds tjänare liksom du och dina bröder, som har Jesu vittnesbörd. Gud skall du tillbe. Jesu vittnesbörd är profetians ande.«