Psaltaren 109

109
Psalm 109
1För körledaren. Av David, en psalm.
Gud, som jag prisar, var inte tyst!
2De gudlösa och svekfulla anklagar mig
och ljuger öppet för mig.
3Jag omges av deras hatfulla ord,
de angriper mig utan skäl.
4De lönar min kärlek med fiendskap,
fast jag inte gjort dem illa.
5De ger mig ont för gott
och hat för min kärlek.
6Utse åt honom en orättfärdig domare,
och låt en åklagare träda upp mot honom.
7Låt honom prövas och dömas skyldig,
låt hans bön vara fåfäng.
8Må hans liv bli kort
och en annan överta hans syssla.
9Må hans barn bli faderlösa
och hans hustru bli änka.
10Må hans barn stryka runt som tiggare,
fördrivna från ett hem i ruiner.
11Må fordringsägarna ta allt han har
och främlingar plundra hans egendom.
12Må ingen visa honom vänlighet
och ingen bry sig om hans faderlösa barn.
13Må hans efterkommande utrotas
och deras namn utplånas i nästa släktled.
14Må Herren minnas hans fäders skuld,
inte utplåna hans moders synd,
15må den alltid stå för Herrens ögon.
Må hans minne försvinna från jorden,
16eftersom han inte ville visa mildhet
utan förföljde de hjälplösa och fattiga
och de förtvivlade för att döda dem.
17Han älskade att förbanna,
må förbannelsen drabba honom,
han ville inte välsigna,
må välsignelsen fly honom.
18Han klädde sig i förbannelse som i en dräkt,
må den tränga in i hans inre som vatten
och som olja in i hans ben.
19Må den hölja honom som en klädnad,
vara som ett bälte han ständigt bär.
20Låt dem som anklagar mig lönas så av Herren,
dessa som talar ont om mig.
21Men du, Herre, min härskare,
gör väl mot mig, ditt namn till ära,
befria mig i din trofasta godhet.
22Jag är hjälplös och fattig,
och mitt hjärta är fyllt av ångest.
23Jag försvinner som aftonskuggan,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24Mina knän är svaga av fasta,
min kropp är mager och torr.
25Jag är utsatt för deras hån,
de skakar på huvudet när de ser mig.
26Rädda mig, Herre, min Gud,
hjälp mig i din godhet.
27Låt dem inse att det är ditt verk,
att det är du, Herre, som handlar.
28Må du välsigna när de förbannar,
må mina motståndare stå med skam
men din tjänare glädjas.
29Låt dem som anklagar mig kläs i vanära
och höljas i sin skam som i en mantel.
30Jag vill tacka och lova Herren,
prisa honom i den stora skaran,
31ty han står vid den fattiges sida
och räddar honom från dem som dömer.

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in