Du låter gräs växa för boskapen och örter till människans tjänst. Så frambringas föda ur jorden och vin, som gör människan glad, olja, som ger hennes ansikte glans, och bröd, som ger henne styrka. Libanons cedrar släcker sin törst, Herrens träd, som han planterat. Där har fåglar sina reden, i deras kronor har hägern sitt bo. De höga bergen är stengetens hem, klyftorna ger klippgrävlingen skydd. Du gjorde månen, som visar årets tider, och solen, som vet när den skall gå ner. Du sänder mörker, och det blir natt. Då myllrar alla djur i skogen fram, de unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud. Solen går upp, och de drar sig undan och lägger sig ner i sina hålor. Människan går ut till sina sysslor och arbetar tills kvällen kommer. Otaliga är dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du skapat. Där är havet, det väldiga, vida, med en myllrande skara utan tal av djur både stora och små. Där stävar skeppen fram, där är Leviatan, som du skapat till att tumla om i djupet. Alla sätter sitt hopp till dig, du skall ge dem föda i rätt tid.
Läs Psaltaren 104
Dela
Jämför alla översättningarna: Psaltaren 104:14-27
Spara bibelverser, läs offline, titta på undervisningsklipp och mer!
YouVersion använder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att använda vår webbplats accepterar du vår användning av cookies enligt beskrivningen i vår Integritetspolicy
Hem
Bibeln
Läsplaner
Videor