Ordspråksboken 1:20-33

Visheten ropar högt på gatan, på torget ljuder hennes röst. Mitt i larmet ropar hon, i stadens portar tar hon till orda: Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten, hur länge skall smädarna njuta av att smäda och dårarna hata kunskap? Vänd om och lyd mina tillrättavisningar! Jag skall visa er min vilja och låta er höra mina ord. Jag ropade och ni vägrade lyssna, jag varnade och ni brydde er inte om det, ni trotsade alla mina råd och ville inte veta av mina tillrättavisningar. Därför skall jag skratta när olyckan drabbar er, jag skall hånle när det fasansfulla kommer, när det fasansfulla kommer över er som ett oväder och olyckan som en storm, när nöd och ångest drabbar er. Då skall de ropa till mig utan att få svar, de skall söka mig utan att finna mig. De försmådde kunskap och avvisade gudsfruktan, de ville inte veta av mina råd utan föraktade mina tillrättavisningar. Därför får de äta sina gärningars frukt, de skall mättas av sina onda planer. Ty avfallet kostar de okunniga livet, och dårens sorglöshet blir hans död. Men den som lyssnar till mig bor trygg och behöver inte frukta något ont.