Klagovisorna 2
2
Andra sången
1Ack, i sin vrede har Herren höljt
det sköna Sion i mörka moln.
Från himlen ner till jorden
har han slungat Israels härlighet.
Han skonade inte sin fotapall
på sin vredes dag.
2Skoningslöst skövlade Herren
Jakobs städer och byar,
raserade i sin vrede
alla fästen i Juda.
Han störtade och skändade
riket och dess furstar.
3Han bröt i sin vredes hetta
Israels stolta makt,
drog bort sin skyddande hand
när fienden kom.
I Jakob brann han som en eld
vars lågor förtärde allt.
4Som en fiende spände han bågen,
beredd till skott.
Som en ovän dödade han
alla vi sett på med glädje.
Han öste sin harm som eld
över sin boning i Sion.
5Herren kom som en fiende,
han skövlade Israel,
skövlade alla dess palats
och förstörde dess fästen.
Juda fyllde han
med jämmer och ve.
6Sin boning rev han som ett bräckligt skjul,
han förstörde sin helgedom.
Herren lät högtid och sabbat
falla i glömska i Sion.
I sin rasande vrede försköt han
konung och präst.
7Herren förkastade sitt altare
och övergav sitt tempel.
Borgmurarna gav han
i fiendernas våld.
I Herrens hus ljöd deras rop
som ropen en högtidsdag.
8Herren beslöt att förstöra
Sions murar.
Han mätte ut för rivning,
tvekade inte att skövla.
Vallar och murar måste sörja,
och nu har de störtat samman.
9Stadens portar har sjunkit ner i marken,
bommarna har han krossat och bräckt.
Konung och furstar är i främmande land,
lagen förkunnas inte,
profeterna får inte längre
syner från Herren.
10De äldste i Sion
sitter tigande på marken
med jord på huvudet
och klädda i säckväv.
Jerusalems unga kvinnor
sänker huvudet mot jorden.
11Mina ögon är söndergråtna,
mitt inre i uppror.
Min livskraft har runnit bort,
ty mitt folk går under.
Barn och dibarn förgås
på stadens gator.
12De tigger sina mödrar
om bröd och vin.
De segnar ner likt sårade
på gatorna i staden,
de ger upp andan
i sina mödrars famn.
13Vad skall jag säga om dig,
vad skall jag likna dig vid, Jerusalem?
Vad skall jag jämföra dig med
för att trösta dig, Sion?
Din nöd är ändlös som havet
— vem kan bota dig?
14De syner som dina profeter såg
var lögn och bländverk.
De visade dig inte din skuld,
så att ditt öde kunde vändas.
Falska och förledande
var deras profetord.
15Alla som går vägen förbi
klappar hånfullt i händerna.
De visslar åt dig, Jerusalem,
och skakar på huvudet:
Ȁr detta den stad som kallas
den fulländat sköna, all jordens fröjd?«
16Alla dina fiender
gör grimaser åt dig,
de visslar och hångrinar,
de ropar: »Vi har nått vårt mål!
Detta är dagen vi väntat på,
vi har fått uppleva den.«
17Herren har utfört sin plan,
han har förverkligat sitt ord,
vad han beslöt i forna dagar.
Han raserade skoningslöst,
lät din ovän triumfera
och gav din fiende makten.
18Ropa högt till Herren,
klaga, dotter Sion!
Låt tårarna strömma som en flod
dag och natt,
unna dig ingen vila,
låt inte dina ögon få ro.
19Stig upp om natten och ropa
vid början av varje vakt,
töm ut ditt hjärta som vatten,
öppna dig inför Herren.
Sträck dina händer mot honom
i bön för dina barns liv,
de som förgås av hunger
i varje gathörn.
20Se, Herre, och betänk
vem du behandlar så!
Skall kvinnor äta sina barn,
dem som de fött till livet?
Skall präster och profeter dödas
i Herrens helgedom?
21Barn och gamla ligger på marken,
ute på gatorna.
Mina unga män och kvinnor
har fallit för svärdet.
Du dräpte dem på din vredes dag,
du slaktade skoningslöst.
22Du inbjöd som till fest
fasor från alla håll.
Ingen blev räddad, ingen undkom
på Herrens vredes dag.
Barnen jag fött och fostrat
har fienden dräpt.
Nu markerat:
Klagovisorna 2: B2000
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.