Josua 10:1-14

När Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, fick höra att Josua hade intagit Aj och vigt det åt förintelse — att han gjort med Aj och dess kung som han gjort med Jeriko och dess kung — och att folket i Givon hade slutit fred med israeliterna och bodde i närheten av dem, blev han mycket rädd, ty Givon var en stor stad, lika stor som någon av kungastäderna, större än Aj, och alla männen där var tappra kämpar. Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, skickade bud till Hoham, kungen i Hebron, till Piram, kungen i Jarmut, till Jafia, kungen i Lakish, och till Devir, kungen i Eglon: »Kom hit och hjälp mig, så skall vi besegra Givon, som har slutit fred med Josua och israeliterna.« De fem amoreiska kungarna, kungen i Jerusalem, kungen i Hebron, kungen i Jarmut, kungen i Lakish och kungen i Eglon, samlades med alla sina trupper, och de belägrade och anföll Givon. Men givoniterna skickade bud till Josua i lägret i Gilgal: »Lämna inte dina tjänare i sticket! Skynda hit till vår hjälp, rädda oss! Alla de amoreiska kungarna i bergsbygden har slutit sig samman mot oss.« Josua ryckte ut från Gilgal med allt sitt krigsfolk, alla sina tappra krigare. Herren sade till Josua: »Var inte rädd för dem, jag ger dem i ditt våld. Ingen av dem skall kunna hålla stånd mot dig.« Josua överrumplade amoreerna efter att hela natten ha ryckt fram från Gilgal. Herren spred förvirring bland dem när israeliterna kom, och de led ett svårt nederlag vid Givon. Israeliterna förföljde dem mot branten vid Bet-Horon och fortsatte dödandet hela vägen fram till Aseka och Mackeda. När amoreerna under sin flykt för Israel hade kommit till sluttningen ner från Bet-Horon kastade Herren stora hagel över dem från himlen hela vägen fram till Aseka, så att de dog. De som dödades av hagelstenarna var fler än de som israeliterna dräpte med svärd. Den dagen, då Herren gav amoreerna i israeliternas våld, talade Josua till Herren. I israeliternas närvaro sade han: Sol, stå stilla i Givon, måne, i Ajalons dal. Då stod solen stilla och månen stannade, tills han hämnats på fiendefolket. Detta är nedtecknat i Den redliges bok. Solen stannade mitt på himlen hela dagen och väntade med att gå ner. Aldrig, varken förr eller senare, har Herren bönhört någon som den dagen. Ty Herren kämpade för Israel.