Jeremia 9:1-16

O om mitt huvud vore en källa och mitt öga en brunn med tårar, då skulle jag gråta dag och natt över de fallna i mitt folk. O om jag kunde finna ett rastställe i öknen, om jag kunde lämna mitt folk och gå bort ifrån dem! Alla är de äktenskapsbrytare, en samling trolösa. En spänd pilbåge är deras tunga. Lögn, inte sanning, härskar i landet. De går från illdåd till illdåd och mig vill de inte veta av, säger Herren. Var på vakt mot era vänner, lita inte ens på en bror! En bror bedrar sin bror, vänner går med förtal. Den ene lurar den andre, de talar inte sanning. Deras tunga är tränad i lögn. I sin förvändhet kan de inte vända om. Övergrepp på övergrepp, svek på svek. De vill inte veta av mig, säger Herren. Därför säger Herren Sebaot: Jag smälter ner dem och prövar dem. Vad skall jag ta mig till med mitt folks ondska? En skarpslipad pil är deras tunga, svek är orden i deras mun. Den ene talar vänligt med den andre, men i sitt hjärta lägger han försåt. Skall jag inte straffa dem för detta? säger Herren. Skall jag inte utkräva hämnd på ett sådant folk? Jag bryter ut i gråt och klagan över bergen, i sorgesång över utmarkernas beten. Ty de är förbrända, ingen färdas där, ingen boskap hörs råma. Himlens fåglar och de vilda djuren, alla har flytt och är borta. Jag gör Jerusalem till en ruinhög, ett tillhåll för schakaler. Städerna i Juda gör jag till en ödemark där ingen kan bo. Vem är så vis att han begriper detta? Vem har fått ta emot Herrens ord och kan förklara detta? Varför är landet fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas? Herren svarade: Därför att de har övergett min lag, som jag har förelagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag utan lytt sina hårda hjärtan, de har följt baalsgudarna, så som deras fäder lärt dem. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag skall ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. Jag skall skingra dem bland folkslag som varken de eller deras fäder känt till, och jag skall låta svärdet härja bland dem tills jag har förintat dem.