Jeremia 50:1-10

Detta är det ord som Herren talade om Babylonien, kaldeernas land, genom profeten Jeremia. Förkunna för folken, ropa ut, höj fälttecknet, förkunna, tig inte, ropa: »Babylon har fallit, Bel står med skam, Marduk har krossats. Avgudarna står med skam, belätena har krossats.« Ty ett folk från norr rycker fram och gör landet till en ödemark där ingen kan bo. Både människor och djur flyr och är borta. När den tiden och den dagen kommer, säger Herren, skall Israels folk komma vandrande, och Judas folk tillsammans med dem. Gråtande skall de söka sig till Herren, sin Gud. De skall fråga efter Sion, de skall vända blicken hitåt. De skall komma och sluta sig till Herren i ett evigt förbund som aldrig skall glömmas. En vilsegången hjord var mitt folk, herdarna förde dem vilse, ledde dem på avvägar i bergen. De strövade från berg till höjd och glömde sin viloplats. Alla som träffade på dem slukade dem, och deras fiender sade: »Vi är utan skuld.« De hade ju syndat mot Herren, han som är deras rätta betesmark och deras fäders hopp. Fly från Babylonien, lämna kaldeernas land, och gå som bockar i spetsen för hjorden. Nu bådar jag upp en här av väldiga folk och leder dem mot Babylon från landet i norr. De gör sig redo för strid, från norr blir det erövrat. Deras pilar liknar en segerrik hjälte, han återvänder inte med oförrättat ärende. Kaldeen skall bli plundrat, plundrarna skall få sitt lystmäte, säger Herren.