Jeremia 2
2
Herren anklagar sitt folk för avfall och trolöshet
1Herrens ord kom till mig: 2Gå och förkunna för Jerusalem: Så säger Herren:
Jag minns hur hängiven du var som ung,
hur du älskade mig som brud,
hur du följde mig genom öknen,
genom landet där ingen sår.
3Israel var helgat åt Herren,
det första av hans skörd.
Alla som åt av det ådrog sig skuld,
olyckan drabbade dem,
säger Herren.
4Lyssna till Herrens ord,
Jakobs ätt, Israels alla släkter!
5Så säger Herren:
Vad hade era fäder att förebrå mig,
eftersom de gick bort från mig,
följde det som var intet
och själva blev till intet?
6De frågade inte: »Var är Herren,
han som förde oss ut ur Egypten,
som ledde oss genom öknen,
det öde och oländiga landet,
torkans och mörkrets land,
landet där ingen färdas,
där ingen människa bor?«
7Jag förde er till ett bördigt land
att njuta dess frukter och allt dess goda.
Men när ni kom dit gjorde ni mitt land orent
och min egendom till något avskyvärt.
8Prästerna frågade inte:
»Var är Herren?«
Lagens förvaltare ville inte veta av mig.
De styrande satte sig upp mot mig,
profeterna profeterade i Baals namn
och följde gudar som ingen hjälp kunde ge.
9Därför fortsätter jag att ställa er till svars,
säger Herren,
ja, även era barnbarn skall jag ställa till svars.
10Far bort till kitteernas kuster och se,
sänd någon till Kedar att undersöka
om något sådant har skett:
11har ett folk någonsin bytt ut sina gudar?
— Och de är ju ändå inga gudar. —
Men mitt folk har bytt bort sin ära
mot det som ingen hjälp kan ge.
12Häpna, himmel, över detta,
rys och bäva, säger Herren.
13Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
de har övergett mig,
källan med det friska vattnet,
och huggit ut cisterner,
cisterner som spricker
och inte håller vatten.
14Är Israel en träl,
är han född i slaveri?
Varför blev han ett villebråd?
15Lejonen ryter och morrar mot honom.
De har lagt hans land öde
och hans städer är nerbrända,
ingen kan bo i dem.
16Ja, män från Memfis och Tachpanches
skall beta din hjässa kal.
17Detta har drabbat dig
för att du övergav Herren, din Gud.
18Men vad tjänar det till att du far till Egypten
för att dricka av Nilens vatten?
Vad tjänar det till att du far till Assyrien
för att dricka av Eufrats vatten?
19Din ondska skall dra straff över dig,
din trolöshet skall döma dig.
Besinna hur bitter din plåga blir
när du överger Herren, din Gud,
och inte fruktar mig längre,
säger Herren Gud Sebaot.
20För länge sedan bröt du sönder ditt ok,
slet av dina band
och sade: »Jag vill inte tjäna.«
På alla höga kullar
och under alla grönskande träd
skrevade du och horade.
21Jag planterade dig som ett ädelt vin,
en ranka av yppersta slag.
Hur kunde du förvandlas
till en usel och främmande vinstock?
22Om du så tvättar dig med lut
och slösar med såpa,
förblir du smutsig av synd inför mig,
säger Herren Gud.
23Hur kan du säga: »Jag är inte oren,
jag har inte följt baalsgudarna«?
Betänk hur du bar dig åt i dalen,
inse vad du har gjort!
Du är ett ystert kamelsto
som löper kors och tvärs,
24som ger sig av ut i öknen
flåsande av brunst.
Vem kan tämja hennes begär?
Ingen behöver springa sig trött efter henne,
i parningstiden är hon lätt att finna.
25Akta dig, så att du inte sliter ut sulorna
och din strupe blir torr!
Men du svarade: »Lönlöst!
Jag älskar främmande gudar
och dem vill jag följa.«
26Som en tjuv tagen på bar gärning
skall Israel stå där med skam,
dess kungar och stormän,
dess präster och profeter,
27de som säger till trästycket: »Du är min fader«
och till stenen: »Du födde mig.«
Mot mig har de vänt ryggen,
inte ansiktet,
men i olyckan ropar de:
»Kom och rädda oss!«
28Var finns då de gudar du gjort åt dig?
Låt dem komma till din räddning i olyckan om de kan!
Dina gudar har blivit lika talrika
som dina städer, Juda.
29Varför går ni till rätta med mig?
Ni har ju alla satt er upp mot mig,
säger Herren.
30Förgäves har jag slagit era söner,
de har inte tagit varning.
Som rovlystna lejon
dräpte era svärd profeterna.
31Har jag blivit till en öken för Israel,
till ett mörkrets land?
Varför säger mitt folk: »Vi går vart vi vill,
vi kommer aldrig tillbaka till dig!«
32Inte glömmer en ung kvinna sina smycken
eller en brud sin gördel?
Men mitt folk har glömt mig
i alla tider.
33Du är skicklig att hitta vägen
när du är ute efter kärlek!
Till och med slinkorna
har lärt av dig.
34Din mantelfåll är fläckad
av blod från fattiga som var utan skuld;
de ertappades inte vid inbrott.
[---]
35Ändå säger du: »Jag är frikänd,
hans vrede mot mig har upphört.«
Men jag skall ställa dig till svars
för att du påstår dig vara utan synd.
36Tror du att du så lätt
kan välja en annan väg?
Även Egypten kommer att svika dig,
som Assyrien svek dig en gång.
37Också därifrån måste du gå
med händerna över huvudet.
Herren har förkastat dem du litat på,
av dem har du ingenting att vinna.
Nu markerat:
Jeremia 2: B2000
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.