Domarboken 6:1-27

Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon. Då gav Herren dem i midjaniternas våld under sju år, och de förtryckte Israel. För att undkomma dem tog israeliterna sin tillflykt till bergen, till grottor och fästen. Varje gång israeliterna hade sått angreps de av midjaniter, amalekiter och folk från Östlandet. De föll in i landet och skövlade grödan ända bort till Gaza. De lämnade inget ätbart kvar i Israel och inte heller några får, oxar eller åsnor. De drog fram med sina hjordar och tält som svärmar av gräshoppor; oräkneliga var de och deras kameler. De trängde in i landet och skövlade det. Israeliterna blev helt utplundrade av midjaniterna, och de ropade till Herren. När israeliterna ropade till Herren och klagade över midjaniterna sände han en profet till dem som sade: »Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde er ut ur Egypten, förde er ut ur slavlägret. Jag räddade er från egypterna och från alla andra som förtryckte er. Jag drev undan dem för er och gav er deras land. Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud, ni får inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte på mig.« Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det. Herrens ängel visade sig för honom och sade: »Herren är med dig, tappre krigare!« Gideon svarade: »Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld.« Herren vände sig till Gideon och sade: »Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig.« Gideon svarade: »Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj.« Herren sade: »Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man.« Gideon sade: »Om jag har din ynnest, ge mig då ett tecken på att det verkligen är du som talar med mig. Gå inte härifrån, förrän jag är tillbaka. Jag skall hämta en gåva och ställa fram den åt dig.« Han svarade: »Jag stannar här tills du kommer tillbaka.« Gideon gick in och tillredde en killing och bakade osyrade brödkakor av en efa mjöl. Han lade köttet i en korg och slog spadet i en kruka. Sedan bar han ut alltsammans till ängeln under terebinten och ställde fram det. Guds ängel sade: »Lägg köttet och bröden på klippan där borta och häll spadet över.« Gideon gjorde så. Herrens ängel sträckte ut sin stav och lät spetsen röra vid köttet och bröden. En eld slog upp ur stenen och förtärde köttet och bröden. Och Herrens ängel försvann. Då förstod Gideon att det var Herrens ängel, och han utropade: »Ve mig, Herre, min Gud, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte.« Herren sade till honom: »Du kan vara trygg. Var inte rädd, du skall inte dö.« Gideon byggde där ett altare åt Herren, och han kallade det »Herren är trygghet«. Det står kvar än i dag i aviesriternas Ofra. Den natten sade Herren till Gideon: »Ta din fars tjur, den granna sjuårstjuren, riv ner din fars baalsaltare och hugg ner asherapålen som står bredvid. Bygg sedan på föreskrivet sätt ett altare åt Herren, din Gud, där uppe på berget och offra den granna tjuren som brännoffer med den nerhuggna asherapålen som ved.« Gideon tog med sig tio drängar och gjorde som Herren hade befallt. Men han vågade inte göra det under dagen, han var rädd för sin familj och för folket i staden, så han gjorde det på natten.