Domarboken 14:1-20

En gång gick Simson ner till Timna. Där såg han en filisteisk kvinna. När han kom hem berättade han det för sin far och sin mor: »Jag såg en filisteisk kvinna i Timna«, sade han. »Ordna så att hon blir min hustru.« Föräldrarna sade: »Finns det ingen kvinna i din egen släkt eller i hela vårt folk, eftersom du måste gå till de oomskurna filisteerna för att få en hustru?« Simson sade till sin far: »Ordna så att hon blir min. Det är henne jag vill ha.« Hans far och mor förstod inte att Herren låg bakom alltsammans, att han sökte strid med filisteerna. Vid den tiden härskade filisteerna över Israel. Simson gick ner till Timna med sina föräldrar. Just när de nådde fram till vingårdarna utanför Timna kom ett rytande lejon emot honom. Då föll Herrens ande över honom, och han slet lejonet i stycken med blotta händerna, som om det varit en killing. Men han berättade inte för sina föräldrar vad han hade gjort utan gick vidare. Han talade med kvinnan, och hon var den han ville ha. När han efter en tid återvände för att gifta sig med kvinnan vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Då fick han se att det fanns en bisvärm och honung i kadavret. Han skrapade ut honungen i händerna och gick sedan och åt av den under vägen. När han kom tillbaka till föräldrarna delade han med sig av honungen, och de åt av den. Men han talade inte om att han skrapat ut honungen ur lejonkadavret. Simsons far gick hem till kvinnan, och Simson ställde till med en fest, så som de unga männen brukade göra. När folket såg honom valde de ut trettio unga män till bröllopsföljet. Simson sade till dem: »Jag skall ge er en gåta. Om ni gissar rätt på den under de sju dagar festen varar skall jag ge er trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter. Men om ni inte kan lösa den skall ni ge trettio linnerockar och trettio högtidsdräkter åt mig.« — »Ge oss din gåta«, sade de. »Låt höra!« Och Simson sade: »Från storätaren kom ätbart, från den starke kom sött.« Efter tre dagar hade de ännu inte kunnat lösa gåtan. Den fjärde dagen sade de till Simsons hustru: »Locka din man att avslöja gåtans lösning för oss, annars bränner vi inne både dig och din familj. Bjöd ni kanske hit oss för att ruinera oss?« Och Simsons hustru låg nu över honom med gråt och tårar: »Du måste hata mig«, sade hon. »Du älskar mig inte. Du gav mina landsmän en gåta, men du vill inte avslöja lösningen för mig.« Han svarade: »Jag har inte avslöjat den för min far och mor. Skulle jag då avslöja den för dig?« Hon låg över Simson med sin gråt de sju dagar festen varade. Och den sjunde dagen avslöjade han lösningen, eftersom hon aldrig lämnade honom i fred, och hon förde den vidare till sina landsmän. Innan solen gick ner den sjunde dagen sade männen i staden till Simson: »Vad är sötare än honung, vad är starkare än ett lejon?« Och han svarade dem: »Hade ni inte plöjt med min kviga, skulle ni aldrig ha gissat min gåta.« Då föll Herrens ande över honom. Han gick till Ashkelon och slog ihjäl trettio män. Han tog deras dräkter och gav kläderna till dem som hade löst gåtan. I vredesmod vände han hem. Simsons hustru giftes bort med den som varit ledare för bröllopsföljet.