Jesaja 65:1-16

Jag hade svar åt dem som inte frågade mig, lät mig finnas av dem som inte sökte mig. »Här är jag, här är jag!« sade jag till ett folk som inte åkallade mitt namn. Ständigt har jag räckt ut händerna mot ett tredskande folk, som vandrar den orätta vägen och följer sina egna planer, det folk som öppet kränker mig hela tiden. De förrättar offer i trädgårdar och tänder offereld på tegelaltaren. De håller till i gravkamrar och tillbringar natten på lönnliga platser, de äter fläsk och lagar soppa på orent kött. De säger: »Håll dig undan, rör mig inte, min helighet kan smitta!« Sådana är som rök i min näsa, som en ständigt brinnande eld. Det står upptecknat inför mig, jag tiger inte förrän jag har vedergällt dem för deras och deras fäders synder, säger Herren. De tände offereld på bergen och smädade mig på kullarna. Nu får de plikta för vad de gjort, vedergällningen skall drabba dem. Så säger Herren: Så länge det finns saft i druvorna säger man: »Kasta dem inte, det finns kvar av det goda!« Likadant skall jag göra med mina tjänare, jag skall inte förkasta dem alla. Jag skall låta Jakob få ättlingar och ge Juda en arvinge till mina berg. Mina utvalda skall äga landet, mina tjänare får bo där. För mitt folk som söker mig skall Sharon bli till betesmark för fåren och Akors dal till viloplats för boskap. Men ni som överger Herren och glömmer mitt heliga berg, ni som dukar bordet för Gad och blandar vinet åt Meni, er skall jag utlämna åt svärdet, ni måste alla böja knä för att slaktas. Ty jag kallade men ni svarade inte, jag talade men ni lyssnade inte, ni gjorde det som var ont i mina ögon, valde det som misshagade mig. Ja, så säger Herren Gud: Mina tjänare skall äta, ni skall hungra, mina tjänare skall dricka, ni skall törsta, mina tjänare skall glädjas, ni skall blygas, mina tjänare skall jubla av lycka, men ni skall gråta av sorg och jämra er i förtvivlan. Det namn ni lämnar efter er skall mina utvalda bruka som en förbannelse, när de önskar att Herren Gud skall döda någon. Men mina tjänare skall få ett nytt namn, och den som önskar sig välsignelse i landet skall bruka det som en välsignelse. Den som svär en ed i landet skall svära vid Gud, den trofaste.