Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som de andra folken,
du som har horat dig bort från din Gud.
Du vill gärna ha horlön
på alla tröskplatser för säd.
Tröskplats och vinpress skall svika dem,
och druvmusten skall tryta.
De får inte bo i Herrens land,
Efraim måste tillbaka till Egypten,
måste äta oren föda i Assyrien.
De skall inte få offra vin åt Herren,
inte frambära sina slaktoffer åt honom,
deras bröd skall vara som sorgebröd,
och alla som äter av det blir orena.
Deras mat stillar deras hunger,
men den kommer inte in i Herrens hus.
Vad skall ni göra på festdagen,
den dag det är Herrens högtid?
Om de drar bort från förödelsen
får Egypten samla ihop dem,
Memfis begrava dem.
Deras silverskatter blir övervuxna av tistlar,
törnen frodas i deras hus.
Straffets dagar är inne,
vedergällningens dagar är nära,
Israel skall få erfara det.
»Profeten är en dåre,
denne andans man är galen!«
Nej, det sker för att din synd är stor,
din hätskhet så stark.
För väktaren över Efraim, min Guds folk,
för profeten läggs snaror var han än går,
och hätskhet råder i hans Guds hus.
De har sjunkit i djupt fördärv
som den gången i Giva.
Han minns deras brott,
han straffar deras synder.
Som druvor i öknen
fann jag Israel,
som tidig frukt på fikonträdet
— den allra första —
såg jag era fäder.
Men när de kom till Baal-Pegor
vigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
som den de älskade.
Efraims ära flyger bort som en fågel,
ingen skall föda, ingen vänta barn,
ingen bli havande.
Och de barn de har
tar jag ifrån dem,
ingen blir kvar.
Ja, ve över dem
när jag lämnar dem.
[---]
Efraim skall få leda
sina egna barn till bödeln.
Ge dem, Herre, vad de skall ha!
Ge dem ofruktsamma sköten
och förtorkade bröst!
Allt ont de gjorde i Gilgal
fick mig att hata dem.
För deras onda gärningars skull
skall jag driva dem ut ur mitt hus.
Jag kan inte älska dem mer,
alla deras furstar är upprorsmän.
Efraim är slagen,
förtorkad från roten.
Folket skall inte bära frukt.
Även om de föder
skall jag döda deras dyrbara livsfrukt.
Bibelappen
Bibelappen för barn
