Ester 9:1-19

Så kom den trettonde dagen i årets tolfte månad, månaden adar. Det var den dag då kungens befallning och förordning skulle verkställas, den dag då judarnas fiender hade hoppats få dem i sitt våld men då det tvärtom blev så att judarna fick makt över sina motståndare. I alla kung Xerxes provinser samlades judarna i sina städer för att göra upp med dem som ville deras olycka. Ingen kunde hålla stånd, alla var fyllda av fruktan för dem. Judarna understöddes av furstarna i provinserna, av satraperna och ståthållarna och dem som stod i kungens tjänst. Alla var de fyllda av fruktan för Mordokaj. Han hade nämligen fått stort inflytande i det kungliga palatset; hans rykte nådde ut i alla provinserna, och han blev allt mäktigare. Så besegrade judarna alla sina fiender med svärd och nedgjorde och dräpte dem. De gjorde vad de ville med sina motståndare. I Susas borg nedgjorde och dräpte de 500 man och dessutom Parshandata, Dalfon, Aspata, Porata, Adalja, Aridata, Parmashta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, de tio sönerna till Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. Men de avstod från att plundra. När kungen samma dag fick reda på hur många som hade dödats på borgen i Susa sade han till drottning Ester: »I Susas borg har judarna nedgjort och dräpt 500 man, och därtill Hamans tio söner. Vad har de då inte gjort i mina övriga provinser? Vad vill du be om? Det beviljas! Vad är din önskan nu? Den skall uppfyllas!« — »Om du så finner för gott, min konung«, svarade Ester, »ge då judarna i Susa rätt att också i morgon handla efter den lag som gäller i dag. Och låt hänga upp Hamans tio söner på pålen.« Kungen befallde att så skulle ske. En förordning utfärdades i Susa, och man lät hänga upp Hamans tio söner. Judarna i Susa samlades även den fjortonde dagen i månaden adar och dödade 300 man där. Men de avstod från att plundra. De övriga judarna i kungens provinser samlades också för att försvara sig och få ro för sina fiender. De dödade 75 000 av sina motståndare. Men de avstod från att plundra. Detta ägde rum den trettonde dagen i månaden adar, men den fjortonde vilade de och gjorde den till en fest- och glädjedag. Judarna i Susa samlades både den trettonde och den fjortonde dagen men vilade den femtonde och gjorde den till en fest- och glädjedag. Därför firar judarna på landet, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden adar som en högtidsdag med glada gästabud, då man skickar matgåvor till varandra.