Predikaren 9:1-12

Allt detta har jag begrundat, allt detta har jag insett: de rättfärdiga och de visa och allt vad de gör vilar i Guds hand. Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte. Allt som väntar henne är tomhet. Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den orättfärdige, den gode och den onde, den rene och den orene, den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode och syndaren lika, den som svär eden och den som vägrar. Det är ett ont det som sker under solen, att alla går samma öde till mötes. Människornas hjärtan är fulla av ondska, dårskap bor i dem livet igenom, och till sist skall de samlas till de döda. Den som tillhör de levandes skara har ännu något hopp. Bättre en levande hund än ett dött lejon. De levande vet att de skall dö, men de döda vet ingenting. De har ingen lön att vänta, minnet av dem är borta. Det är slut med deras kärlek, deras hat och avund, aldrig mer tar de del i det som sker under solen. Ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta — Gud har redan sagt ja till vad du gör. Klä dig alltid i vitt, låt oljan flöda över ditt huvud. Njut livet med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt flyktiga liv, det som Gud har gett dig under solen, ditt flyktiga liv. Det är din lott i livet, ditt mödosamma liv under solen. Allt vad du kan göra skall du göra med kraft, ty i dödsriket, dit du går, finns varken handling eller mening, vetande eller vishet. Vidare såg jag under solen: det är inte de snabba som vinner loppet, det är inte de tappra som vinner striden, det är inte de visa som får bröd, inte de kloka som blir rika, inte de kunniga som har framgång: allt är tillfällighet och slump. Människan vet inte när stunden är inne. Liksom fisken fångas i olycksnätet och fågeln fastnar i snaran, så blir människorna snärjda när olyckan plötsligt drabbar dem.