Daniel 10:10-21

Men en hand rörde vid mig och drog upp mig på händer och knän. »Daniel, du högt älskade«, sade han till mig, »ge noga akt på det jag har att säga dig: Res dig upp! Nu har jag sänts till dig.« När han talade till mig reste jag mig darrande. Han fortsatte: »Var inte rädd, Daniel. Ända sedan den dag du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda. För dina ords skull har jag kommit. Perserrikets änglafurste gjorde motstånd mot mig under tjugoen dagar, men Mikael, en av de främsta änglafurstarna, kom till min hjälp, så att jag inte behövdes hos de persiska kungarna. Nu har jag kommit för att låta dig veta vad som skall ske ditt folk i kommande dagar. Detta är ännu en syn som gäller de dagarna.« Medan han talade så till mig stod jag stum, med nerböjt ansikte. Något som tycktes vara en människohand rörde då vid mina läppar. Jag öppnade munnen och sade till honom som stod där mitt emot mig: »Herre, synen var så plågsam att jag inte har någon styrka kvar. Hur skulle jag, din ödmjuke tjänare, kunna tala med en sådan som du? Mina krafter är slut och jag kan inte längre andas.« Han som såg ut som en människa rörde ännu en gång vid mig och gav mig styrka. »Var inte rädd, du högt älskade«, sade han, »allt skall gå väl. Var stark, var stark!« När han talade med mig blev jag frimodigare och sade: »Tala, herre, nu har du styrkt mig.« Då sade han: »Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste nu återuppta striden med Persiens änglafurste, och när jag drar ut kommer Greklands änglafurste. Mot dessa bistår mig ingen utom er änglafurste, Mikael