Andra Korinthierbrevet 11:1-15

Om ni ändå kunde stå ut med lite dårskap hos mig — visst gör ni det. Jag vakar över er lika svartsjukt som Gud, jag har ju trolovat er med en enda man, Kristus, och vill överlämna en ren jungfru till honom. Men jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era tankar förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus. Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det. Jag menar att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar. Även om jag är klen som talare är jag inte klen i min kunskap, och den har alltid och i alla stycken varit tillgänglig för er. Var det rent av en synd jag begick när jag gjorde mig ödmjuk för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium för er utan ersättning? Andra församlingar har jag plundrat genom att ta betalt av dem för att kunna hjälpa er. När jag var hos er och hade det svårt låg jag ändå ingen till last; bröderna som kom från Makedonien försåg mig med vad jag behövde. Jag har alltid varit noga med att inte ligga er till last och kommer alltid att vara det. Vid Kristi sanning som är i mig: min stolthet över detta skall ingen i hela Achaia kunna ta ifrån mig. Varför handlar jag så? För att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör. Jag kommer att fortsätta som hittills för att inte ge dem något tillfälle som vill kunna skryta med att de är lika goda som jag. Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel. Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. Men de skall få ett slut som svarar mot deras gärningar.