Första Timotheosbrevet 5:1-16

Mot en äldre man skall du inte använda hårda ord. Vädja till honom som till en far, till yngre män som till bröder, till äldre kvinnor som till mödrar, till yngre kvinnor som till systrar, rent och oskyldigt. Ge värdigheten som änka endast åt dem som verkligen är änkor. Om en änka har barn eller barnbarn, så låt dessa lära sig att vara fromma först och främst inom den egna familjen och visa tacksamhet mot de äldre, ty det är vad Gud vill. Den som verkligen är änka och ensamstående har satt sitt hopp till Gud och upphör inte att be och åkalla både dag och natt. Men den som bara vill leva gott är död fast hon lever. Inskärp detta, så att ingen skall kunna klandra dem. Men om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har han förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott. För att en änka skall räknas som änka måste hon vara minst sextio år och får inte ha varit gift mer än en gång. Hon måste vara känd för goda gärningar: ha tagit sig an barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, bistått nödlidande — ja, på allt sätt vinnlagt sig om att göra gott. Yngre änkor skall du däremot vägra att godta. Ty när åtrån vaknar glömmer de Kristus och vill gifta sig och faller under domen att ha brutit sitt första trohetslöfte. Dessutom lär de sig att lata sig och springa omkring i husen. Och inte bara att lata sig utan också att sladdra, vara nyfikna och tala om otillåtna ting. Jag vill därför att yngre änkor skall gifta om sig, föda barn och sköta sina hus, så att man inte talar illa om dem och fienden får sitt tillfälle. Några av dem har redan kommit på avvägar och följt Satan. Om någon troende kvinna har änkor att sörja för skall hon ta hand om dem själv och inte lägga bördan på församlingen, som måste sörja för dem som är verkliga änkor.