Markusevangeliet 6:1-32

Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj." Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. Och han var förundrad över deras otro. Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade. Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet. Sandaler fick de ha, men inte två tunikor. Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem." De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem. Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått." Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias, hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet att du har din brors hustru." Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom. Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike." Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor. När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav. Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Markusevangeliet 6:1-32