Domarboken 13:1-25

Israels barn gjorde åter det som var ont i HERRENS ögon, och HERREN gav dem i filisteernas hand i fyrtio år. I Sorga levde en man som hette Manoa, han var av daniternas släkt. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn. Men HERRENS ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: ”Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du ska bli havande och föda en son. Se nu till att du inte dricker vin eller starka drycker eller äter något orent. För se, du ska bli havande och föda en son. Ingen rakkniv ska röra hans huvud, för pojken ska vara en Guds nasir redan från moderlivet. Han ska påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand.” Då gick hustrun in och berättade det för sin man och sade: ”En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket respektingivande. Jag frågade honom inte varifrån han var, och han lät mig inte veta sitt namn. Han sade till mig: Se, du ska bli havande och föda en son. Drick nu inte vin eller starka drycker och ät inte något orent, för pojken ska vara en Guds nasir från moderlivet ända till sin död.” Då bad Manoa till HERREN: ”O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss och lära oss hur vi ska göra med pojken som ska födas.” Gud lyssnade till Manoas röst. Guds ängel kom tillbaka till hans hustru när hon satt ute på marken och hennes man Manoa inte var hos henne. Då skyndade hustrun genast i väg och berättade det för sin man och sade till honom: ”Se, mannen som kom till mig häromdagen har uppenbarat sig för mig.” Manoa reste sig och följde med sin hustru. När han kom till mannen, frågade han honom: ”Är du den man som talade med min hustru?” Han svarade: ”Ja.” Då sade Manoa: ”När det nu går som du har sagt, vad är det då som gäller för pojken? Vad ska vi göra med honom?” HERRENS ängel svarade Manoa: ”Din hustru ska följa allt som jag sagt henne. Hon ska inte äta något som växer på vinstocken, och vin eller starka drycker får hon inte dricka, inte heller får hon äta något orent. Allt som jag befallt henne ska hon följa.” Manoa sade till HERRENS ängel: ”Låt oss få hålla dig kvar, så tillagar vi en killing åt dig.” Men HERRENS ängel svarade Manoa: ”Även om du håller mig kvar kommer jag inte att äta av din mat. Men om du vill ordna ett brännoffer, så offra det åt HERREN.” Manoa hade nämligen inte förstått att det var HERRENS ängel. Manoa sade till HERRENS ängel: ”Vad är ditt namn? Vi vill ära dig när det du har sagt går i uppfyllelse.” HERRENS ängel sade till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Mitt namn är Underbar.” Manoa tog killingen och matoffret och offrade det på klippan åt HERREN. Då lät han något underbart ske inför ögonen på Manoa och hans hustru. När lågan steg från altaret mot himlen, steg HERRENS ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg det, och de föll ner till jorden på sitt ansikte. Sedan visade sig HERRENS ängel inte mer för Manoa och hans hustru. Och Manoa förstod att det var HERRENS ängel. Manoa sade till sin hustru: ”Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.” Men hans hustru svarade honom: ”Om HERREN hade velat döda oss skulle han inte ha tagit emot brännoffer och matoffer från vår hand, och inte låtit oss se allt detta eller höra något sådant.” Sedan födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och HERREN välsignade honom. HERRENS Ande började verka på honom medan han var i Dans läger, mellan Sorga och Eshtaol.