Apostlagärningarna 5:17-32

Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv!" När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa. När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna. Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem. När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss!" Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."