Uppenbarelseboken 22:1-5

Sedan visade ängeln mig en flod med livgivande (levande, rent) kristallklart vatten som flöt ut från Guds och Lammets tron mitt på stadens [det nya Jerusalems] huvudgata [1 Mos 2:10Hes 47:1-12]. På båda sidor om floden stod livets träd [singular] som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad. Trädets löv är livgivande (till helande – gr. therapeian) för folken. [Livets träd är i singular, och kan tolkas som en enhetlig grupp träd av samma art, eller så flyter floden på båda sidorna om trädet. Livets träd omnämns också i Edens lustgård, se 1 Mos 2:9. Efter syndafallet hindrar Gud Adam och Eva från att äta av dess frukt, eftersom det ger evigt liv, se 1 Mos 3:22. I hälsningen till församlingen i Efesos lovade Jesus dem att få äta av livets träd i Guds paradis, se Upp 2:7. Till skillnad från havet, som står för kaos, är floden en positiv bild på något som är i rörelse och porlar av liv. Evigheten i nära gemenskap med Gud blir aldrig tråkig. På samma sätt som Adam fick i uppdrag att namnge djuren, se 1 Mos 2:19, kommer det troligtvis att finnas meningsfulla kreativa uppdrag.] Ingen förbannelse ska längre finnas. [I det nya Jerusalem ska ingen synd finnas, orsaken till förbannelse, se 1 Mos 3:16-19Sak 14:11.] Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. De ska se hans ansikte. [Något som tidigare inte varit möjligt, se 2 Mos 33:20.] Hans namn ska vara skrivet på deras pannor. [Det är helt tydligt och öppet att de tillhör Gud, se Upp 3:127:3.] Det ska aldrig mer bli någon natt. Ingen behöver längre någon lykta eller solens sken, eftersom Herren Gud ska lysa över dem och de ska regera i evigheters evighet.