Sedan såg jag (och jag såg) himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann [samma titel som i Upp 3:14], och han dömer och strider i rättfärdighet. [Till skillnad från den falska messiasfiguren i Upp 6:2.] Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor (kungliga diadem). Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv, och han var klädd i en mantel som var doppad i blod [hans eget, eller fiendernas, se Jes 63:2-4], och hans namn är Guds Ord.
[Det är bara Johannes som använder titeln ”Ordet” om Jesus i NT. Titeln återfinns här, i hans evangelium och i hans första brev, se Joh 1:1141 Joh 1:1. På samma sätt som allt är skapat av Jesus i begynnelsen, se Kol 1:16, är Ordet verksamt i tidsålderns slut.]
De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt rent linne. Och ur hans mun kommer det ut (utgår det) ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska styra (valla) [övervaka] dem med järnspira (en käpp av järn) [Ps 2:9], och han trampar Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress. [Svärdet hålls inte i handen, utan kommer ur munnen, se Jes 11:449:2. Gr. rhabdos (spira, käpp) används även i den grekiska översättningen Septuaginta om käppen i Ps 23:4.] På sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: ”Kungarnas Kung och herrarnas Herre.”
[Jesus beskrivs i vers 11-16 med fyra namn:
1. Trofast och Sann – han gör som han har lovat och det blir som han har sagt.
2. Ett okänt namn – Sonens djupaste väsen är en hemlighet som ingen utom Fadern känner, se även Upp 3:12.
3. Guds ord – han har funnits sedan begynnelsen.
4. Kungars Kung och herrarnas Herre – den korsfäste och av världen förkastade är verkligen alla herrars Herre.]
[I detta kapitel beskrivs två festmåltider. Den första är bröllopsfesten med Lammet, se vers 9. Som kontrast kommer nu en fasansfull inbjudan till jordens fåglar. Vers 17-21 bildar en kiasm där första och sista versen talar om fåglar och kött. Centralt beskrivs den s.k. ”striden”. Hela syftet med kiasmen är att dramatisera det oundvikliga slutet för ondskan.]
Sedan såg jag (och jag såg) en ängel som stod i solen och ropade med stark röst till alla fåglar som flög uppe på himlen:
”Kom och samlas till Guds stora måltid, så ska ni få äta
kött av kungar,
kött av befälhavare,
kött av mäktiga män,
kött av hästar och deras ryttare
och kött av alla människor, fria och slavar, små och stora.”
[Ordet kött förekommer fem gånger i denna mening. Även om det refererar till kroppen som gamarna äter, så finns även en djupare mening här. Människan kommer till korta på grund av sin fallna natur, köttet, se 1 Mos 6:3Joh 3:6Rom 7:181 Pet 1:24.]
Sedan såg jag (och jag såg) vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid
mot ryttaren på hästen och mot hans här.
[Mellan vers 19 och 20 hade man kunnat förvänta sig en beskrivning av striden, men det verkar inte ens bli en strid. Svärdet ”ur ryttarens mun”, se vers 21, verkar ha att göra med ord, se Heb 4:12.]
Vilddjuret [från havet, se Upp 13:1-10] greps tillsammans med den falske profeten [vilddjuret från jorden, se Upp 13:11-18],
som hade gjort tecken inför vilddjuret
och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke
och tillbett dess bild.
Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel.
De andra dödades med svärdet som gick ut ur ryttarens mun
Bibelappen
Bibelappen för barn
