Psaltaren 73:1-5

[Psalmen tar upp mysteriet med hur onda människor till synes kan ha bekymmerslösa och framgångsrika liv. Här, liksom i Ps 1 och Ps 2, har de gudlösa en framträdande roll. Ordet för god, hebr. tóv, ramar in psalmen, se vers 1 och 28. Detta ger oss den första ledtråden till svaret på denna fråga: Guds perspektiv och hans godhet. Till en början är psalmisten på hal mark (vers 1-3), medan de onda verkar vara säkra (vers 4-12). Men i slutet på psalmen är situationen omvänd: de onda halkar (vers 18-20) och psalmisten står stadigt (vers 21-28). Detta förstärks även i hur de lidande begreppen speglas: ”nöd/för svårt” (vers 5a och 16) och ”plågas” (vers 5b och 14). Författare: Asaf Struktur: Det hebreiska ordet ak, översatt ”ja”, delar upp psalmen i tre delar vid vers 1, 13 och 18. Vers 1-12 beskriver problematiken i tolv rader; vers 13-17 är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, och gör det på ett mycket strukturerat sätt.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.] ______ Ja (sannerligen), Gud (Elohim) är god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan. Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]: min fot höll nästan på att snava, mina steg for undan under mig [de var nära att slinta], för jag var avundsjuk på de arroganta (högmodiga) när jag såg de ondas (de ogudaktigas) framgång [välgång på alla områden]. För de lider inga kval när de dör (de slipper hinder och plågor fram till sin död) och deras kropp är välmående (deras hull ser välnärt, fett och fylligt ut). De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga] och de plågas inte som andra människor [ordagrant: som människa rörs/nås/slås de inte heller].