Psaltaren 139:1-7

Psaltaren 139:1-7 SKB

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David. ______ Herre (Jahveh), du rannsakar (utforskar, genomsöker, granskar) mig och känner mig. Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling]; du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem). [Matt 10:30] Min stig [mina dagliga aktiviteter – det publika] och min bädd [det privata] synar (mäter) du – med alla mina vägar (livsval, vanor) är du förtrogen. För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga, utan att du, Herre (Jahveh), vet om (känner till) det. Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor), och du har lagt din hand över mig. Den kunskapen övergår mitt förstånd (är obeskrivlig/underbar – hebr. pili) [Dom 13:18], den är så hög att jag inte kan förstå den. [I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även Ps 23:6:] Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande? Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)?