Rättfärdig är du Herre (Jahveh)
och rätta (raka) är dina domar (hebr. mishpatim).
Du har befallt dina vittnesbörd (hebr. edot) i rättfärdighet
– och i trofasthet (sanning) – överflödande!
Min nitälskan har förgjort mig ,
eftersom mina motståndare har glömt dina ord (hebr. davarim).
Ditt löftesord (hebr. imrah) är prövat till sitt yttersta,
och din tjänare älskar det!
Jag är liten (den yngsta, minsta, se 1 Sam 9:21) och föraktad,
likväl har jag inte glömt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet
och din undervisning (Torah) är sann.
Bekymmer och ångest har överväldigat mig,
men dina budord (hebr. mitzvot) är min lust.
Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. edot) – för evigt,
ge mig förstånd och jag ska leva.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Talvärdet är 100. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa.
Stycket har ett intressant mönster där de två första verserna börjar med samma ord, hebr. qara, se vers 145-146. Även de två följande verserna formar ett par med hebr. qidem, se vers 147-148. På liknande sätt finns ett par i vers 150-151, som dessutom hör ihop med sista versen (vers 152), som använder ett ord med samma rot. I denna struktur står vers 149 ut som en central vers. Detta ger en extra betoning på bönen att bli hörd och få ny kraft!]
Jag ropar [höjer min röst i bön] av hela mitt hjärta, svara mig, Herre (Jahveh)
– jag ska hålla (vakta, bevara) dina förordningar (hebr. chuqim).
Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, fräls (rädda) mig
och jag ska följa dina vittnesbörd (hebr. edot).
Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp),
jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).
Mina ögon möter (konfronterar; har förutsett) nattens [alla tre] väkter [jag är vaken hela natten],
så jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) ditt löftesord (hebr. imrah).
Hör min röst , i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
uppliva mig (ge mig ny styrka och liv), Herre (Jahveh), med dina domar (hebr. mishpat).
Nära (precis bakom mitt huvud) är de som jagar (följer) efter ondskan,
från din undervisning (Torah) – är de långt borta.
[Rent språkligt förstärks budskapet genom ordföljden då första ordet är ”nära” och sista ordet är ”långt borta”.]
Nära är du, Herre (Jahveh),
och alla dina budord (hebr. mitzvot) är sanna.
Från forna tider (bakom) vet jag av dina vittnesbörd (hebr. edot)
att du har grundat dem för evigt.
[”Forna tider” (hebr. qedem) används om öster men är också ett uttryck för att se både framåt och bakåt, göra bokslut och få visioner, ordet har samma rot som ”nära” (hebr. qarov) i de två föregående verserna. I vers 150 beskrivs hur fienderna är nära, dock är psalmisten trygg. Ja, fienderna är nära, men det är också Herren, se vers 151.]
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh. Talvärdet är 200. Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Önskan att Gud ska ”se” ramar in stycket, se vers 153 och vers 159, där det står i imperativ; ordet återfinns även i vers 158. Tre gånger återfinns också frasen ”ge mig liv”, se vers 154, 156, 159. Jämfört med föregående bokstav ”Qof”, som avbildade baksidan av ett huvud, förstärker resh här hur Gud ska vända sitt ansikte mot psalmisten och se och vara närvarande!]
Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
för jag glömmer inte din undervisning (Torah).
Strid för mig (för min talan) och återlös mig,
ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)
Din barmhärtighet [plural] är stor (din medkännande nåd är överflödande), Herre (Jahveh),
ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim).
[Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]
Många är mina förföljare och ovänner,
men jag väjer inte undan från dina stadgar (hebr. edot).
Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),
eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).
Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
Herre (Jahveh), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).
Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
[Ordagrant: ”Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar.”]
[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att ”tugga” och bearbeta Guds ord.]
Furstar har förföljt mig utan orsak,
men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah)
som en som har funnit en stor skatt som varit borttappad.
Jag hatar och avskyr lögn ,
din undervisning (Torah) älskar jag.
Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag ”halleluja” till) dig
för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim).
[Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även Ps 55:18. Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, Sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164-165 som formar en central enhet.]
Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden)
som är stor
har de som älskar
din undervisning (Torah),
ingenting
kan få dem
på fall.
[Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver shin, lamed, vav och mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningen – shalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (vers 161-168), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna Resh, Shin och Tav (vers 153-176) ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]
Jag har hoppats på din frälsning (räddning), Herre (Jahveh),
och har gjort (efterlevt) dina budord (hebr. mitzvot).
Min själ (jag, hela min person) har hållit (följt, lytt) dina vittnesbörd (hebr. edot)
och jag älskar dem oändligt.
Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) och dina vittnesbörd (hebr. edot),
för alla mina vägar är inför dig [känner du].
[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Talvärdet är 400. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Sex av de åtta verserna inleds med verb som har verbformer som beskriver en önskan och som ofta översätts med ”låt” på svenska. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade. Psalmen avslutas lite oväntat med bilden av ett förlorat får, se vers 176. Samtidigt är det en väldigt lämplig avslutning – psalmisten har självinsikt om ett ständigt behov av Gud genom hela livet.]
Låt mitt rop (ljud – bönerop eller jubelrop) komma nära ditt ansikte,
ge mig förmågan att förstå ditt ord (hebr. davar) [Rom 12:1-2].
Låt min bön komma inför ditt ansikte,
rädda (lyft upp) mig, enligt ditt löftesord (hebr. imrah) [Guds löften i Skriften].
[Hebr. rina i vers 169 kan betyda jubelrop men också bönerop. Ordet är djupt förknippat med offer, första förekomsten är i det sammanhanget, se 3 Mos 9:24. Eftersom vers 170 tydligt handlar om bön så är det troligt det är den nyansen som främst avses här, samtidigt ger dubbelheten till jubelsång en fin introduktion till psalmens nästa två verser som handlar om lovsång, se vers 171-172.]
Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning),
för du lär (undervisar) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah),
för alla dina budord (hebr. mitzvot) är rättfärdiga (rättvisa).
Låt din hand hjälpa mig,
för jag har valt [att lyda] dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), Herre (Jahveh),
det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (Torah).
Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,
och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får.
Kom sök efter din tjänare,
för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot).
Bibelappen
Bibelappen för barn
