När de [Jesus, Petrus, Jakob och Johannes] kom till [de nio andra] lärjungarna [nedanför berget] såg de en stor mängd människor samlade runt dem, och skriftlärda som ifrågasatte (debatterade med) dem. Så fort allt folket fick se Jesus blev de förvånade (greps de av bävan) [hans ansikte och person glänste fortfarande] och sprang fram och välkomnade honom.
Han frågade de skriftlärda: ”Vad är det ni diskuterar med dem (vad är det ni argumenterar om och ifrågasätter)?” En man ur folkhopen svarade honom: ”Lärare, jag tog med min son till dig, för han har en stum ande (en demon som gör att han inte kan tala). När den tar över honom (blir hans herre), kastar den ner honom och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel (får kramper). Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de kunde inte (hade inte kraft).”
Jesus svarade dem: ”Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro)! Hur länge måste jag vara med er? Hur länge ska jag tolerera (acceptera, härda ut med) er? För honom till mig!”
Så förde de honom till Jesus. På en gång när anden (demonen) såg Jesus, började den slita och rycka i pojken, och han föll ner på marken och rullade runt gång på gång och tuggade fradga. Jesus frågade hans far: ”Hur länge har detta pågått?” Han svarade: ”Ända sedan han var liten. Demonen har ofta kastat honom både i eld och i vatten för att försöka döda honom. Men om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting], så förbarma dig över oss [mig och min son] och hjälp oss (kom snabbt, vi ropar på hjälp att bli botade)!”
Jesus sa till honom: ”Om du kan (har kraft och möjlighet) [att göra någonting, säger du]? Allt är möjligt för (alla saker förmår) den som tror.”
Genast ropade pojkens far (med sprucken röst, okontrollerat) under tårar: ”Herre, jag tror (litar, förtröstar på dig)! Hjälp min otro (rusa till min hjälp och bota min otro, varje gång jag är svag i tron)!”
Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sa till den: ”Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!” Demonen skrek och slet och ryckte våldsamt i pojken och kom ut. Pojken låg [stilla och livlös] som ett lik, och många sa att han var död. Men Jesus tog ett starkt tag om hans hand och började lyfta upp honom, och han reste sig upp.
När Jesus hade kommit inomhus (gått in i ett hus) och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”
Han svarade: ”Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut på annat sätt än genom bön och fasta.”
[Sista delen ”och fasta” saknas i några senare manuskript. Brist på bön (och även fasta) gör att umgänget med Gud minskar. Det leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Mark 3:15.]
De gick ut därifrån och vandrade genom Galileen [utan att passera igenom städerna]. Han ville undvika all uppmärksamhet (ville inte att någon skulle få veta det), för han undervisade sina lärjungar [och var mitt uppe i ett viktigt ämne]. Han sa till dem: ”Människosonen överlämnas i människors händer [presens; det är något som redan har börjat ske], och de kommer att döda honom, men när han är dödad ska han uppstå igen efter tre dagar.” Men de förstod inte vad han sa och var rädda att fråga honom [om vad det betydde].
De kom [hem] till Kapernaum. När han var inne i huset igen frågade han dem: ”Vad var det ni diskuterade på vägen?” Men de förblev tysta [och skämdes], för på vägen hade de diskuterat (grälat) om vem av dem som var den störste. [Tystnaden visar att lärjungarna skämdes över att de hade grälat om inbördes rang, direkt efter att Jesus talat om sin död, se vers 31.]
Han satte sig ner [som en lärare brukade göra då han skulle undervisa], kallade på de tolv och sa: ”Om någon vill vara den förste måste han bli den siste (ringaste av alla) och allas tjänare.”
Så tog han ett barn och ställde det i mitten framför dem, tog det i sina armar och sa: ”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig, och den som tar emot mig tar inte [bara] emot mig utan [också] honom som har sänt mig.”
[Här används det grekiska ordet paidion som beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se vers 33, så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet. Det är intressant att notera att på arameiska, det språk som Jesus antagligen talade, används samma ord för både barn och tjänare. Frasen ”tog i sina armar” beskriver hur Jesus omfamnar och välkomnar barnet. Ordet används bara här och i Mark 10:16.]
[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Nu frågar han Jesus om de varit för kritiska när de fördömt honom.]
Johannes sa till honom: ”Lärare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi hindrade (förbjöd) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar).” Men Jesus sa: ”Hindra (förbjud) honom inte! Ingen som utför ett mirakel (kraftgärning, mäktigt under) i mitt namn kan direkt efteråt tala illa om mig. Den som inte är emot oss är för oss. Den som ger er ett glas vatten i mitt namn därför att ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), han ska verkligen inte förlora sin lön.
Bibelappen
Bibelappen för barn
