Han sa till dem: ”Inte tas väl en lampa fram för att bli ställd under sädesmåttet eller under bädden? Nej, man placerar den på hållaren! [Högt och centralt så det ger ljus i huset.] För inget är fördolt som inte ska uppenbaras, och inget är gömt som inte ska komma i ljuset. [Även om liknelserna nu var dolda för många skulle Guds rike snart bli synligt.] Om någon har öron för att höra med, då ska han höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).”
Han sa till dem: ”Var uppmärksamma på vad ni hör. Det mått ni ger [av energi och studier till den sanning ni hör], ska bli det mått [av kunskap] som kommer tillbaka till er, och ännu mer [förutom det] ska ges till er som lyssnar. För den som har [förståelse] ska få mer, och från den som inte har någonting [inget intresse av liknelserna och Jesu undervisning], ska även det han har tas bort.”
[Utifrån sammanhanget syftar ”den som har” på en önskan och vilja att förstå Jesu undervisning, se vers 11.]
Han [Jesus] sa också: ”Guds kungarike skulle kunna liknas vid en man som har sått säd i jorden. [Säden är Guds ord, se vers 14.] Han sover på natten och går upp på dagen, och under tiden gror säden och växer till i längd. Hur [och varför växer säden]? Det vet han inte. Jorden bär frukt av sig själv (spontant, gr. automatos):
först bladet (strået),
sedan axet (som skyddar vetekornen),
sedan det fullt utvecklade vetet i axet.
När skörden är mogen (ordagrant ”när frukten tillåter det”), då låter han genast skäran gå [sänder han in skördearbetarna], för då är det skördetid.”
Jesus sa: ”Vad ska vi jämföra (likna) Guds rike med? Vilken liknelse (bild) ska vi använda för att illustrera (förklara) det? [Jesus involverar sina åhörare i sin predikan.] Det är som ett senapsfrö. När man sår det är det minst av alla frön på jorden [bland kryddväxterna], men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.”
[Huvudpoängen är den ringa begynnelsen av Guds rike och dess enorma växtkraft.]
Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, på ett sätt som de kunde förstå. [Sista delen kan också översättas ”så långt de kunde förstå”.] Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant ”lösgjorde”, gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga).
[Vid det här tillfället använde Jesus bara liknelser när han talade med folket, senare använde han också andra undervisningsstilar, se t.ex. Matt 15:3-919:3-12. Dock betonar Markus vikten av att förstå Jesu undervisning, och för den som är likgiltig eller inte vill förstå förblir allt vad Jesus säger obegripliga liknelser.]
[Jesus har undervisat om Guds rike, han sitter kvar i samma båt han klev i tidigare samma dag, se Mark 4:1. Markus nämner fyra liknelser, och fortsätter nu att beskriva fyra stora mirakler där Jesus på ett konkret sätt bekräftar sin undervisning, se Mark 4:35-5:43. Galileiska sjön ligger 200 meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog 3 meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias i en liknande storm.]
Samma dag [som han gett liknelserna om Guds rike, se vers 1-34], när det blivit kväll, sa han [Jesus] till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” [Till den östra sidan av sjön.] De lät folket gå och tog med sig honom i den stora båten som han redan satt i, och andra små båtar följde med honom. Då utvecklades en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas, men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa: ”Lärare, bryr du dig inte om att vi går under?”
Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sa till sjön: ”Tyst! Var stilla!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn).
[Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjön.]
Han sa till dem [lärjungarna]: ”Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?” Då greps de av stor fruktan och sa till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”
Bibelappen
Bibelappen för barn
