Markus 3:1-5

Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan hade uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.] De [fariséerna] vaktade noga på Jesus för att se om han skulle hela honom på sabbaten, så de fick något att anklaga honom för. Jesus sa till mannen med den förlamade handen: ”Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se].” Sedan sa han till dem [alla samlade där, men främst fariséerna]: ”Är det tillåtet (och det rätta) att på sabbaten [enligt undervisning i Moseböckerna, se Mark 2:24] – göra gott eller ont, att rädda liv eller utsläcka liv?” [I parallellstället i Matt 12:11-12 och i Lukas, vid två andra tillfällen när frågan om helande på sabbaten togs upp (Luk 13:1514:5), argumenterar Jesus utifrån den princip som fariséerna accepterade att det är tillåtet att lindra djurs lidande, inom vissa gränser, på sabbaten; hur mycket mer då mänskligt lidande? Se även 5 Mos 30:1519-20Mark 2:27-28.] Men de [svarade inte, utan] var tysta. Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sa Jesus till mannen: ”Räck ut din hand.” Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd.