Matteus 3:1-8

Vid den tiden (i de dagarna) träder Johannes Döparen [öppet] fram och predikar i Judéens öken [ödsliga vildmark] och säger: ”Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu], för himmelriket (himlarnas kungarike) är nära (har närmat sig).” [Uttrycket himmelriket (gr. basileian ton ouranon) återfinns bara i Matteusevangeliet och används synonymt med Guds rike (gr. basileian tou theou) som de andra evangelieförfattarna använder. Omskrivningen reflekterar den judiska gudfruktiga seden att inte skriva ut gudsnamnet. Detta är något man kan förvänta sig av en text riktad främst till judiska läsare, som ju Matteusevangeliet är. Även inom dagens svensk-judiska litteratur skriver man inte ”Gud”, utan ”G-d” utan vokal.] För han är den som omtalas genom profeten Jesaja som [som profeten Jesaja syftar på när han] säger: En röst av en som ropar (manar) i öknen (vildmarken, ödemarken): ”Bered Herrens väg, gör hans stigar raka (jämna) [bana väg för Herren].” [Citat från Jes 40:3 ur den grekiska översättningen Septuaginta. Matteus ändrar citatet från ”vår Guds stigar” till ”hans stigar”. En uppmaning att omvända sig och vandra på hans upptrampade och välkända vägar, se även Jes 35:8.] Johannes bar kläder (en mantel) av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. [Han påminde om profeten Elia, se 2 Kung 1:8. Senare i Matteusevangeliet kopplas dessa två profeter tydligt samman, se Matt 11:14.] Hans mat var gräshoppor och vildhonung [vanlig föda i vildmarken, se 3 Mos 11:22]. Jerusalem och hela Judéen och distrikten kring Jordan kom ut till honom [i allt större antal]. De lät sig döpas av honom i floden Jordan medan de bekände (öppet erkände) sina synder [just innan dopet när de stod i vattnet]. [Det grekiska ordet för dop är baptizo som ordagrant betyder ”att doppa ned i”. Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se Apg 19:3. Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis i samband med att man bekände Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se Matt 28:19. I dopet identifierar sig den troende med Jesu död, begravning och återuppståndelse, se Rom 6:4-8. Denna handling visar att man dör bort från sitt eget, begraver sin gamla syndiga natur och blir en ny skapelse i Jesus. Dopet föregås av personlig omvändelse och sinnesändring och åtföljs av löftet om Hjälparen, den helige Ande, som ger kraften att leva det nya livet, se Apg 2:38Matt 3:11.] [Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se Joh 1:19. Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit.] Många fariséer och saddukéer kom till hans dop. När han såg på dem [och genomskådade deras falska motiv] sa han till dem: ”Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen? Bär (producera) då [sådan] frukt som tillhör (är värdig; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) [hos ett hjärta som inte längre älskar synd].