Matteus 26:59-75

Översteprästerna och hela rådet [Sanhedrin] sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist trädde två män fram som sa: ”Han har sagt att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.” Då reste sig översteprästen och frågade: ”Ska du inte svara? Vad är det dessa män anklagar dig för?” Men Jesus var tyst [Jes 53:7]. Översteprästen sa: ”Jag uppmanar dig under ed inför den levande Gudens namn, säg oss om du är den Smorde (Messias), Guds Son.” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar.” Då slet översteprästen sönder sina kläder. [Att slita sönder sina kläder var det judiska uttrycket för att visa häftig sorg eller fasa, se 1 Mos 37:29342 Kung 18:3719:1Jer 41:5Apg 14:14. Här används det generella grekiska ordet för kläder, himation. I pluralformen beskriver det ofta både de innersta kläderna, tunikan, och manteln som var ytterplagget. Utifrån Mark 14:63 förstår vi att det här syftar på de två tunikorna som välbärgade personer bar, se Mark 6:9. Ordet ”slita sönder” förstärker att det var en dramatisk scen. Översteprästen tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina båda tunikor någon decimeter. Torah förbjöd översteprästen att riva sönder sina kläder för privat sorg, se 3 Mos 10:621:10. Dock verkar detta vara tillåtet då han agerade som en domare och uttryckte sin förskräckelse över en hädelse som yttrats i hans närvaro.] Han sa: ”Han har hädat. Vad behöver vi nu ha fler vittnen till? Ni har nu själva hört hädelsen. Vad säger ni?” De [översteprästerna som var samlade i Stora rådet] svarade: ”Han förtjänar döden.” Sedan spottade de honom i ansiktet [ett uttryck för det största förakt] och slog honom, och några gav honom örfilar och sa: ”Profetera för oss, den Smorde (Messias, Kristus)! Vem var det som slog dig?” [Matteus målar upp två händelser som sker parallellt. Samtidigt som Jesus förhörs inne i ett av rummen av de högsta judiska ledarna och bekänner sig som Guds Son, får Petrus några enkla frågor av en ringa tjänsteflicka, och han förnekar Jesus.] Petrus satt ute på gården [och värmde sig vid en eld tillsammans med husets tjänare och tempelvakter, se Joh 18:18]. En av tjänsteflickorna kom fram till honom och sa: ”Du var också med Jesus från Galileen.” Men han förnekade detta inför dem alla och sa: ”Jag förstår inte vad du menar.” Han gick ut mot porten [huvudingången till Kaifas hus]. Där såg en annan kvinna honom, och hon sa till dem som stod där i närheten: ”Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.” Han förnekade det på nytt och svor en ed [vilket innebar att han inför Guds namn lovade att det han nu sa var sanning]: ”Jag känner inte den mannen.” En stund senare [en timme, se Luk 22:59] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sa: ”Visst är du också en av dem. Det hörs på dialekten (talet).” [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.] Då började han förbanna [önska sig själv förbannad av Gud, om det han sa inte var sant] och svor på nytt en ed [vid Guds namn och sa sedan]: ”Jag känner inte den mannen.” I samma ögonblick gol en tupp. Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt [i vers 34]: ”Innan en [enda] tupp gal ska du ha förnekat mig tre gånger”, och han gick ut och grät bittert.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Matteus 26:59-75