Då gick en av de tolv [apostlarna], Judas Iskariot, till översteprästerna. Han sa: ”Vad är ni villiga att ge mig om jag förråder honom (utlämnar honom åt er)?” Då vägde de upp och betalade honom trettio silvermynt [shekel]. Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna (förråda) honom.
Nu, före (den första) [högtidsdagen i] det osyrade brödets högtid [då man bakade bröd utan jäst för att påminna om uttåget ur Egypten], kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska förbereda så att du kan äta påskmåltiden (pesach)?”
Han svarade: ”Gå in i staden och säg till en man där: ’Läraren säger: Min tid är nära, jag vill hålla påskmåltiden (pesach) i ditt hus med mina lärjungar.’ ”
Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt och förberedde påskmåltiden.
[Det finns olika syn på om detta är en traditionell judisk sedermåltid som åts kvällen den 15:e nisan, eller en måltid kvällen före. Johannes skriver att det sker ”före”, se Joh 13:1. Lärjungarna tror också att Judas ska gå ut och handla något inför högtiden, se Joh 13:29. Matteus använder det grekiska ordet protos i vers 17 som kan betyda ”före” högtiden eller på ”den första” dagen i högtiden. Se även 1 Kor 5:7 där Jesus ”är påskalammet”.]
När det nu blivit kväll, lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sa han: ”Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig.”
Då blev de djupt sårade (ledsna) och började fråga honom en efter en: ”Det är väl inte jag, Herre?”
Då svarade han: ”Den som tillsammans med mig har doppat sin hand i skålen [doppat bröd i fatet med sås av dadlar, russin och vinäger], han kommer att utlämna (förråda) mig. [Uttrycket ’doppat sin hand i skålen’ behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda ’att dela måltiden och gemenskapen’.] Människosonen ska gå bort, exakt som det står skrivet om honom, men ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den människa som det sker genom! Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född.”
Judas, som skulle utlämna (förråda och överlämna) honom, sa: ”Rabbi, det är väl inte jag?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”
[I Johannes mer detaljerade beskrivning gestikulerar Petrus till Johannes, som sitter närmast Jesus, och ber honom fråga vem det är. Jesus doppar då ett bröd och ger det till Judas. Trots det verkar inte Johannes och Petrus förstå vem det är, se Joh 13:18-30.]
Medan de åt, tog Jesus ett bröd och när han hade välsignat det, bröt han det och gav det till lärjungarna och sa: ”Ta emot, ät, detta är min kropp!”
När han hade tagit en bägare och tackat [Gud] för den sa han medan han gav dem: ”Drick av detta vin, var och en av er, för detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse (befrielse från synder). Jag säger er: Jag ska inte dricka av vinstockens frukt, förrän den dag då jag dricker det på nytt (i bättre kvalitet) i min Faders kungarike.”
[Måltiden som varade i flera timmar var nu klar.] När de sjungit en lovsång (hymn), gick de ut till Olivberget.
[Under påskmåltiden sjöng man först Ps 113 och Ps 114, efter måltiden sjöng man Ps 115-118.]
Då [medan de vandrade ut från Jerusalem via Kidrondalen mot Getsemane] sa Jesus till dem: ”Denna natt ska ni alla komma på fall (ta anstöt, överge mig) för min skull, för det står skrivet:
Jag ska slå (dräpa) herden,
och fåren i hjorden ska skingras.
[Jesus citerar fritt från Sak 13:7.]
Men efter min uppståndelse ska jag gå före er till Galileen.”
[Lärjungarna och Petrus som deras talesman, se vers 35, går emot Jesu ord.] Petrus svarade honom: ”Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger) för din skull, så ska då jag aldrig komma på fall.”
Jesus sa till honom: ”Jag säger sanningen till dig, i natt innan en [enda] tupp har galt kommer du att ha förnekat mig tre gånger.”
Petrus [som bara var några timmar från att förneka Jesus] svarade honom: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig.” Samma sak sa också alla de andra lärjungarna.