Matteus 26:14-25

Matteus 26:14-25 SKB

Då gick en av de tolv [apostlarna], Judas Iskariot, till översteprästerna. Han sa: ”Vad är ni villiga att ge mig om jag förråder honom (utlämnar honom åt er)?” Då vägde de upp och betalade honom trettio silvermynt [shekel]. Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna (förråda) honom. Nu, före (den första) [högtidsdagen i] det osyrade brödets högtid [då man bakade bröd utan jäst för att påminna om uttåget ur Egypten], kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska förbereda så att du kan äta påskmåltiden (pesach)?” Han svarade: ”Gå in i staden och säg till en man där: ’Läraren säger: Min tid är nära, jag vill hålla påskmåltiden (pesach) i ditt hus med mina lärjungar.’ ” Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt och förberedde påskmåltiden. [Det finns olika syn på om detta är en traditionell judisk sedermåltid som åts kvällen den 15:e nisan, eller en måltid kvällen före. Johannes skriver att det sker ”före”, se Joh 13:1. Lärjungarna tror också att Judas ska gå ut och handla något inför högtiden, se Joh 13:29. Matteus använder det grekiska ordet protos i vers 17 som kan betyda ”före” högtiden eller på ”den första” dagen i högtiden. Se även 1 Kor 5:7 där Jesus ”är påskalammet”.] När det nu blivit kväll, lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sa han: ”Jag säger er sanningen, en av er ska utlämna (förråda) mig.” Då blev de djupt sårade (ledsna) och började fråga honom en efter en: ”Det är väl inte jag, Herre?” Då svarade han: ”Den som tillsammans med mig har doppat sin hand i skålen [doppat bröd i fatet med sås av dadlar, russin och vinäger], han kommer att utlämna (förråda) mig. [Uttrycket ’doppat sin hand i skålen’ behöver inte vara ett tecken som pekar ut Judas, utan kan också mer generellt betyda ’att dela måltiden och gemenskapen’.] Människosonen ska gå bort, exakt som det står skrivet om honom, men ve [uttryck för intensiv förtvivlan] över den människa som det sker genom! Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född.” Judas, som skulle utlämna (förråda och överlämna) honom, sa: ”Rabbi, det är väl inte jag?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”