Matteus 24:23-51

Matteus 24:23-51 SKB

Om någon då säger till er: ’Här är den Smorde (Messias, Kristus),’ eller: ’Där är han,’ så tro det inte. För falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och utföra stora tecken och under för att om möjligt vilseleda även de utvalda. Kom då ihåg att (var uppmärksamma för) jag har sagt er detta i förväg. Om man säger till er: ’Han är i öknen,’ så gå inte dit, eller: ’Han är i de inre rummen,’ så tro det inte. För liksom blixten går ut från öster och syns i väster, så ska Människosonens ankomst vara. [Lika plötslig och synlig för alla över hela jorden kommer Jesu andra tillkommelse att vara.] Där det är en död kropp, där samlas örnarna (gamarna).” [Detta ordspråk är baserat på Job 39:29-33, poängen är att man på långt håll kan se örnar, eller gamar som ordet också kan betyda, cirkla runt sitt byte. När Jesus kommer tillbaka kommer man att se det på långt håll och det blir uppenbart. Versen innan använder liknelsen med en blixt som är synlig för alla, se vers 27. Bilden av ett kadaver talar också om död och svåra tider, vilket kännetecknar vedermödans slut. Den döda kroppen kan också vara en bild på Jesus och örnarna, hans efterföljare som samlas kring honom. Jesus själv använder liknande bildspråk tidigare, se Joh 6:49.] [Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se Sak 14:4.] ”Direkt efter den sista tidens vedermöda: ’Ska solen förmörkas och månen inte längre lysa. [Citat från Jes 13:1024:23Hes 32:7-8Joel 2:10 m.fl. som handlar om Guds dom över världen.] Stjärnorna ska falla från himlen [Jes 34:4Upp 6:13], och himlens krafter ska skakas.’ Då [direkt efter den sista tidens vedermöda] ska Människosonens tecken synas på himlen. [Tecknet kan vara solen och stjärnorna i vers 29, eller något annat. Oavsett exakt innebörd är det något som alla kommer att se.] Alla jordens stammar ska sörja (höja klagorop, i förtvivlan slå handen mot bröstet för att visa sorg). De ska få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. [Delvis citat från Dan 7:13-14.] Han ska sända ut sina änglar vid ett starkt ljud av en stor basun, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra [från hela världen].” ”Från fikonträdet kan ni lära er följande liknelse (jämförelse): Så fort kvisten på trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren [och skördetiden] är nära. När ni ser allt detta [alla dessa tecken beskrivna i Matt 24:1-26] vet ni på samma sätt att han är nära, att han står precis vid dörrarna [redo att komma]. [Här är dörrar i plural. Det kan syfta på en dubbeldörr eller att hans ankomst är ett skeende i flera steg.] Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå förrän allt detta sker. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.” [Det grekiska ordet för släkte, genea, betyder både ”generation” och ”folk”. Samma ”generation” som hörde Jesus uttala dessa ord skulle också vara med om templets och Jerusalems förstörelse 40 år senare år 70 e.Kr., något som måste upplevts som det judiska folkets eller t.o.m. världens undergång. Detta löfte innebär också att det judiska folket ska bevaras som ”folk” fram till Jesu återkomst, se Jer 31:35-37.] ”Men vad gäller den [exakta] dagen och timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] så vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen. Bara Fadern vet det. Som det var i Noas dagar, så ska det vara vid Människosonens återkomst. Dagarna före floden levde människorna precis som vanligt [fullt upptagna med sina liv], de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så ska Människosonens ankomst vara. Då ska två män vara ute på fältet (åkern) [sysselsatta med arbete utomhus – vakta boskap, plöja, så eller skörda], en tas med och en lämnas kvar. Två kvinnor ska mala på en handkvarn, en tas med och en lämnas kvar. Var därför vaksamma, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. [Här beskrivs två dåtida vanliga sysslor för män och kvinnor. Uttrycket ’en tas med och en lämnas kvar’ kan tolkas på två sätt. Handlar det om att ’tas med’ och räddas från domen, eller ’tas med’ till domen? Jesus har just tagit ett exempel från Noas dagar, där Noa räddas och de som är kvar döms, se vers 37-39. Det talar för att ’tas med’ är något positivt. Samtidigt är ordvalet i detta exempel att de ogudaktiga ’rycktes bort’ till domen, se vers 39. Hela stycket handlar om Jesu återkomst, se vers 27 och hur Jesus kommer att samla de utvalda från de fyra väderstrecken, se vers 31. I detta större sammanhang är det i så fall något positivt att vara kvar när Jesus kommer. Oavsett tolkning är huvudpoängen som Jesus vill lyfta fram att det krävs vaksamhet, något som återkommer i nästa exempel, se vers 43-44. Jesu återkomst kommer att ske oväntat, mitt under vardagliga sysslor. Det är en tydlig separation mellan de rättfärdiga och de orättfärdiga.] Men det förstår ni att om husbonden visste när på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer i en stund (timme) då ni inte väntar det.” [Nu följer tre liknelser som alla handlar om tjänare som väntar på sin herres ankomst. De riktas till troende som väntar på Jesu återkomst. Budskapet är att vara sysselsatt med uppdraget, vara brinnande och vara en trogen förvaltare.] ”Vem är den trogne och kloke (förståndige, andligt klarsynte) tjänare som hans herre har utsett att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid? Salig (lycklig, välsignad) är den tjänaren som [är trogen och] gör vad han ska när hans herre kommer. Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er): han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger. Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, och börjar slå de andra medtjänarna och äter och dricker med de druckna, då ska hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna (som bara spelar ett skådespel). Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant ’rent fysiskt skaka av skräck’).”