Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).
Ni ger tionde [enligt 5 Mos 14:22] av [era minsta små kryddor] er
mynta,
dill
och kummin,
men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i undervisningen [Torah]:
rättvisan,
barmhärtigheten
och troheten (tron).
Detta är sådant ni borde göra, utan att [för den skull] försumma det andra [tiondegivandet].
[De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet – tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se Mika 6:6-8.]
Ni blinda ledare, som silar mygg och sväljer kameler!
[Antagligen från en arameisk ordlek mellan ’kamel’ (aram. gamla) och ’mygga’ (aram. galma). Båda dessa djur var orena djur, se 3 Mos 11:42341. Rättrogna judar silade sitt vin för att inte råka svälja en mygga.]
[I kontrast till ’de barmhärtiga’ som ska möta barmhärtighet i Matt 5:7.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).
Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av habegär (plundring) och omåttlighet (helt utan självkontroll). [Jesus, som alltid vill omvändelse, riktar sig nu personligen till dem.] Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.
[Kontrast till välsignelsen till de ’renhjärtade’ i Matt 5:8.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).
Ni är som vitkalkade gravar. På utsidan ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all (all slags; varje form av) orenhet. På samma sätt är det med er, ni ser ut att vara rättfärdiga [osjälviska och rena] inför människorna, men inuti är ni fulla av hyckleri (skådespel) och laglöshet (ondska).
[Kontrast till dem som ’medlar till fred’ i Matt 5:9.]
Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).
Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar, och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.
[Vid foten av Olivberget i Kidrondalen finns flera gravmonument kvar från Jesu tid. De har haft olika namn under olika tidsperioder och i dag kallas de tre mest kända Absaloms, Sakarias och Jakobs grav. Det är intressant att just namnet Sakarias nämns i vers 35. Det är inte otroligt att det är dessa gravmonument som fariséerna just då byggde, och som Jesus refererar till när han uttalar dessa ord i tempelområdet, bara ett par hundra meter därifrån.]
Genom att säga detta vittnar ni mot er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. Fyll då också ni era fäders mått! [Sätt igång, slutför det era förfäder påbörjade!]
[Kontrast till de som ’får lida på grund av rättfärdighet’ i Matt 5:10.]
Ni ormar! Ni giftormars barn! [Han förknippade de skriftlärda och fariséerna med död, och med den urgamla ormen, Satan själv.] Hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna (helvetet)? Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad. Så ska allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarias, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret.
[Abel var den första som dödades i Gamla testamentet, se 1 Mos 4:8. Sakarias var den sista, se 2 Krön 24:20-22. Krönikeboken är den sista boken i den hebreiska Bibeln. Jesu poäng är att genom hela Bibeln har sanna Guds efterföljare ofta blivit förföljda.]
Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Allt detta [onda, svåra tider] ska komma över det här släktet.” [2 Krön 36:15-16]
[Efter de sju veropen, vers 13-36, avslutar Jesus sitt tal på tempelområdet med följande ord:] ”O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat. Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’ ” [Ps 118:26]