Matteus 15:32-39

Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sa: ”Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar (stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget [kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli [alldeles] uttröttade [och kollapsa] på vägen [hem].” Lärjungarna sa till honom: ”Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?” Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” De svarade: ”Sju, och några små fiskar.” Då bad han folket slå sig ner på marken. Han tog de sju bröden och fiskarna, och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.”] Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man ihop sju stora korgar med de överblivna bitarna. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män, se Matt 14:13-21. Dessa sju korgar var stora korgar; ordet används t.ex. i Apg 9:25, och kunde rymma en människa.] De som hade ätit var 4 000 män, förutom kvinnor och barn. Sedan skickade han i väg folket, gick i båten och for till trakten av Magadan. [På västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias.]